Djurlivet i Phuket

I tropikerna kan man på mornarna få höra regnfågeln. Hon sjunger en diatonisk nedåtgående skala - pu-pu-pu-pu-pu-pu-pu-pu. På thailändska heter hon Nok Kapod. I småskolan får barnen lära sig att sjunga om denna lite sorgmodiga fågel:

vilket betyder: regnfågeln har röda ögon och kommer att dö om den inte får vatten.

Hello Knut,

Thanks for your inquiry about the Phut-phut bird [Lesser Coucal - Centropus bengalensis'. I live in Chiang Mai, in a rather undeveloped section and I have the pleasure of listening to these birds every day. Love their haunting sound. They are somewhat shy and I don't see them very often. But when I do, oh what a pleasure.

In fact I saw one this morning drinking out of one of the large water lily bowls in the garden, but when I returned with my camera it had vanished. I can send you a photo, but it is only a scanned photo from my bird book. The colour in the photo is not very good in that what appears to be a redish-brown, is really a rich brown without the reddish overtones. However I shall keep the camera handy and take a proper photo to send you when the opportunity arises.

Regards,

Gordon Stefanik
Chiang Mai, Thailand

Denna lilla fågel är synnerligen musikalisk och håller sig gärna kring våra matbord. Den är mycket vanligt förekommande i Phuket.

Hägrar ser man ofta utefter stränderna i Phuket och den vita hägern mycket i sumpmarker. Här bland bufflar där en funnit en matplats på ryggen av en sådan.

Det finns ett 30-tal arter strandpipare i Sydostasien och jag förmodar att detta är en sådan. Denna lilla pippi var den första jag sett i Thailand. Den sprang om kring framför vågskvalpet på Kata Beach som om den var helt omedveten om människors närhet. Fotot är taget på 3 meters avstånd och jag uppskattar avstånd från näbb till stjärt till 20 cm. Jag vore tacksam om någon kunde ge den exakta benämningen

Burfåglar i Phuket har blivit oerhört populära sedan år 2008. Här försiggår en sångtävling mellan fåglar av en och samma ras. Som åhörare hade jag svårt att fatta vad som skedde. Men jag fick förklaring. En domare gick från bur till bur på ett avstånd av 3 m och lyssnade. Jag förstår inte hur han kunde separera ljuden - alla sjöng i korus. Han bedömde tonsäkerhet och ton-uthållighet. Resultatet noterades på den gula lappen som hänger under varje bur. Första pris var 8000 baht. När jag skulle fotografera en av dessa fåglar visade det sig vara mycket svårt - fågeln gjorde allt för att hoppa ur fokus och det var först efter ca 50 tagningar jag lyckades lura pippin. Det egendomliga utseendet kan få en att tro att han har näbben pekande uppåt, men så är det inte. Det är kammen som ser så uppstudsig ut. Fågeln vänder här huvudet bakåt för att kolla vart han ska flyga nästa tiondels sekund:

Av Andreas Brehammar på Skansenakvariet har jag fått reda på att detta är en Red-whiskered Bulbul, som är väl utbredd i Thailand.

På tal om flygfän finns i Thailand en mycket vacker fjäril, som tyvärr är urotningshotad:

Att se den i flykt är en njutning för ögat. Till skillnad från andra fjärilar flyger den mera som en fågel. Den har en spännvidd mellan vingspetsarna på ca 20 cm. Vi såg 2 exemplar av denna fjäril flera gånger för några år sedan i parken som hör till Thavorn Palm Beach Resort på Karon Beach. Uppnålad fanns den också på fjärilsmuseet i Phuket. Där visades också spindlar:

Enligt Sveriges kanske kunnigaste herpetolog - Lelle Pettersson - rör det sig här om Chilobrachys, Lasiodora och Haplopelma en slags fågelspindlar. Dessa små vidunder är däremot ingenting att vara rädd för i Thailand, för enligt Lelle finns de bara inburade här.

En annan jättefjäril man kan få se i Thailand är atlasspinnaren (Attacus atlas silhetical), som tillhör familjen påfågelspinnare. Detta exemplar mätte 30 cm i mellan vingspetsarna:

Javisst är det cikador - 6 liter levande vingklippta cikador. De är på väg till grillen för att sedan ätas av hungriga thailändare och mig. Ja för att imponera på en annan svensk i mitt sällskap inmundigade jag en grillad cikada. Den smakade inte illa, men ändå räckte det för mig med en.

Annars upplever man nog cikadorna på ett annat sätt i Thailand. Utan förvarning kan hundratals cikador i ens närhet sätta igång med en hysteriskt gäll konsert, som kan vara i 5 minuter för att lika plötsligt avslutas. De sitter då samlade i ett träd i närheten, men är ganska svåra att upptäcka.

En annan bekantskap jag gjorde kunde varit värre om inte en vänlig thailändska varnade mig att en stor Scolopendra Gigantea var på väg att klättra upp på mig där jag satt och ritade. Denna vackra larv är synnerligen farlig. Ett sting kan leda till döden:

Jättedubbelfotingen Spirobolus är en vanlig syn i Phuket. Den brukar vara ca 13 cm lång och är inte giftig. Likheten med vårt snälltåg X2000 gäller inte hastigheten, som är ungefär 1/5000 av snälltågets. Det finns fler arter av Spirobolus än antalet fötter på detta exemplar, som har 248 st på 62 segment:

Denna vackra orm låg till synes livlös på vägkanten. Den gav inga livstecken när jag rörde vid den med en pinne. En förbipasserande thailändare talade om för mig att det var en 'pong kwai' och att den inte är giftig. Trots det blev jag tvungen att hindra honom från att definitivt göra slut på ormen. Till att börja med hällde jag friskvatten över huvudet på den. Då rörde den sig plötsligt lite grand. Då gav jag den lite massage i form av lätt smekning på ryggen. Det gav effekt och när jag gav den mera vatten sträckte den upp huvudet mot mig och gapade. Mera vatten och nu var vi vänner kände jag. Men vänskapen varade inte så länge. Mr Pong Kwai slingrade strax in i vegetationen och var borta.

Senare har jag visat fotot för en god vän i Kata. Han vet hur en pong kwai ser ut och det här var inte en sådan sade han, men kunde ej ange namnet på min nya vän i djurriket. Tillbaka i Sverige kontaktade jag Bo Jonsson på Skansen-akvariet. Han talade om att detta var en Red-necked Keelback (Rhabdophis subminiatus) och att den är lite giftig. Den thailändska beteckningen är งูลายสาบคอแดง och uttalas 'ngoo lei lam kho deng' enligt Laila på Orchidacea resort i Kata. Ngoo betyder orm, lam kho = nacke och deng = röd.

Denna praktfulla 2 meter långa råttsnok - Ptyas - påträffade jag inte långt från ovanstående 'rödnacke'. Jag fick ormen identifierad av Lelle Pettersson (se ovan):

Enligt Nationalencyklopedin kramar den ihjäl sina offer och efter vad jag förstår är den alltså inte giftig.

Många tycker kanske bättre om sköldpaddor, som också kan påträffas i Thailand:

T.v. en landsköldpadda på promenad på ön Kho Khao utanför Takua Pa och t.h. en havssköldpadda som uttröttad försökte nå havet kl 5 på morgonen den 14 april 2009 i norra delen av Kata Beach, Phuket. Med min hjälp var dock dagen räddad för denna lilla skönhet som sägs vara en verklig raritet i denna miljö. Båda var ca 50 cm i längd.

Elefanter finns det gott om i Phuket. De används som arbetsdjur och som attraktion för turister:

På vägen ner till Ao Po per cykel från väg 4027 mötte jag ett 20-tal apor av arten makaker. Jag stannade och fotograferade. Men denna individ såg inte särskilt road ut av mina förehavanden och strax därefter rusade han skrikande mot mig och jag måste ta till harvärjan:

Denna art av våra släktingar förekommer mycket i Thailand bland annat i grottemplet nära Pangnga. I staden Lop Buri 150 km norr om Bangkok finner man dessa i stort överflöd överallt. För turister en attraktion men för affärsinnehavarna där en plåga. Dessa apor är mycket sociala och i stora grupper som där har de ådragit sig svåra hudsjukdomar som t.ex. lepra, som visserligen går lätt att bota om man lyckas finna dem i tid, vilket inte alltid är så lätt.

Vid Bang Pae (vattenfall) utefter väg 4027 finns ett rehabiliteringscentrum för gibbonapor att beskåda:

Dessa apor har tidigare levt i zoo-miljö men med hjälp av detta projekt tror man kunna återföra dem till en naturlig tillvaro, vilket dock visat sig svårt. Naturligtvis kan man finna gibbonapor i det fria också. Se särskilt kapitlet Kok Chang.

Det finns gott om lösdrivande hundar i Phuket. På stränder, på gator och i de buddhistiska templen. Det finns också många organisationer och enskilda personer som tar hand om dessa djur. Mr Pop är en av dem. Han har ett hus inne i skogen nordöst om Phuket Town. Här har han ett 50-tal hundar, som han plockat upp från gatan och som han vårdar ömt. Han ger dem medicin, mat och kärlek:

Kung Bhumibol av Thailand är också en stor vän av hundar. Hans käraste klenod är Tongdaeng - en hund som han funnit springa lös på gatorna. Under kungens uppfostran har denna hund blivit en mycket vacker och väldisciplinerad medlem i familjen med hög moral. Kungen har också skrivit en bok om hunden - 'The Story of Tongdaeng':

Följande fyra relativt välvårdade hundar håller till på Kata Beach södra änden och har numera accepterat mina promenader kl 5 på morgonen. Hunden längst t.v. heter Deng och brukar lägga sig under min solstol där den trivs bra i skuggan:

På Sire Island strax utanför Phuket Town finner man denna charmfulla Phuket International Dog School:

Bilden ovan visar en vacker sjöstjärna, som man ska akta sig väldigt noga för. Det är en 'Crown of Thorn' och har förgiftande taggar. Den är också farlig för korallreven om den tillåts att föröka sig, men enstaka exemplar gör ingen skada.

En morgon då jag kom ner till stranden just då vattnet dragit sig tillbaks i ebben såg jag dessa autografer över allt. Det är ett verk av små snäckdjur, som kryper strax under sandytan. Här verkar det som om djuret skrivit 'Eva W Svensson'. Man kan nästan börja undra om reinkarnation är något att räkna med. Snäckan heter på thailändska Saiduen och är av typ Haminoeidae och har en längd på 10-15 mm:

Snigelfoten (8 cm i diameter, 25 mm tjock, 200 gr) till en Turbansnäcka - en mycket vacker och värdefull snäcka:

En lobster är en klolös hummer. När den tillagas antar den färger enligt bilden ovan. I levande skick är den oranga färgen utbytt mot olivgrön. Själva kroppen kan bli ca 50 cm lång. Lobster är en läckerhet om den tillagas rätt. Tyvärr är det många restauranger i Phuket som inte kan den konsten, men de tar bra betalt relativt sett - ca 300 kr/kg.

Näbbgäddor ser man mycket av vid snorkling. Enligt uppslagsverk sägs ingenting om att denna fisk skulle finnas i aseatiskt vatten.

Doktorsfiskar - Plaa mo - är små läckerheter, som dock aldrig syns på restaurangerna:

Grouper är en rovfisk av bästa kvalité. Den har ett underbart kött och bör ätas på en restaurang som kan tillaga den enligt konstens regler exempelvis Bar B.Q. eller Lobster & Prawns. Fisken på bilden är röd, men andra färger finns alla är lika goda.

Den här fisken är en märklig sötvattenfisk. Ge akt på den böjda nacken. Den förekommer i Mekongfloden och kan köpas på marknaden i Phuket, men ingen restaurang erbjuder den på sina menyer. På thailändska heter den Plaa Too (plaa betyder fisk), men jag har inte kunnat finna den vare sig på internet eller på fiskplanscher, så vad den heter på andra språk är ovisst - jag föreslår 'bockarfisk' på svenska (fisken ser ju ut att bocka sig). Man får väl anta att det rör sig om en art av enklare sort, men då jag blev bjuden på den på det svenska barnhemmet i Muang Mai var det en angenäm upplevelse.

I april 2008 träffade jag ett holländskt par - Tea Houthuÿsen och Gerard van Haarem - som just gjort sitt 600-e dyk - denna gång vid Ko Tachai nära Burma mitt i natten. Där råkade Tea ut för denna farliga manet, blev halvt förlamad och var nära att förlora medvetandet. Gerard lyckades rädda henne i en mycket svår situation. Här visar hon upp sin arm efter några dagar:

I november 2009 mötte jag detta par igen och fick deras undervattensbilder som kan ses under:I

Livsfarlig manet hittad i Thailand

Flera exemplar av den livsfarliga kubmaneten har hittats utanför semesterön Phuket i Thailand. Nu följer både thailändska myndigheter och svenska reseföretag utvecklingen noga. "Vi har största fokus på att få fram mer information", säger Ving till SvD.se.

Den ovanliga, men livsfarliga, kubmaneten blev känd för en större allmänhet efter en tioårig svensk flickas tragiska dödsfall i april i år. Flickan simmade i vattnet utanför semesterön Koh Lanta i Thailand när hon brände sig på en manet och avled av den svåra allergiska chock hon fick.

Maneten, med tentakler som kan bli upp till tre meter långa, kan på bara några minuter döda en människa.

– Den är väldigt giftig, men inte särskilt vanlig. Smärtan den orsakar kan döda en människa, säger marinbiologen Kristin Johansson.

Dödsfallet i april fick de thailändska myndigheterna att utreda hur vanligt förekommande kubmaneten är i vattnen utanför landets semesterparadis.

Och resultatet är oroande: på bara en dag i juli i år hittade myndigheterna 38 kubmaneter i en fälla utanför ön Phuket. Vid en två dagar lång expedition i oktober i år hittades ytterligare 18 exemplar, skriver den engelskspråkiga lokaltidningen Phuket Gazette.

Myndigheterna är enligt tidningen överraskade över fynden, som hittats på Phukets östsida. I vanliga fall förekommer kubmaneten framförallt utanför Australiens norra kust.

– Oj. Detta är dåliga nyheter, säger marinbiologen Jan Helge Fosså vid Havsforskningsinstitutet i Oslo till den norska tidningen VG.

Men trots fynden gör både Jan Helge Fosså och myndigheterna i Thailand bedömningen att risken att träffa på en kubmanet under simturen är relativt liten.

– Men det är viktigt att vara på sin vakt, säger Jan Helge Fosså till VG.

Bedömningen delas av Fritidsresor i Sverige.

– Det marinbiologiska institutet har hittat den här maneten i vatten som tillhör Phuket, men det handlar inte om stränder där turister vistas. Där har man inte hittat en enda, säger Peter Hellström, informatör på Fritidsresor, till SvD.se.

Företaget följer nu utvecklingen, men anser att det i nuläget inte är aktuellt att varna sina resenärer.

– Men vi kan snabbt få ut information om det bedöms som nödvändigt, säger Peter Hellström.

Också Apollo och Ving arrangerar resor till Phuket. På fredagen var båda företagen omedvetna om fynden.

– Vi har nu största fokus på att få fram mer information, säger Magdalena Öhrn, informationschef på Ving, till SvD.se.