Den 26 december 2004 klockan 10 drabbades Phuket och många av våra kära vänner av en fruktansvärd flodvåg (s.k. tsunami) på grund av en jordbävning i havet utanför. Den rapporteras vara av styrkan 9 på richterskalan. Flodvågen har förstört allt på låg nivå utefter stränderna. Många av dem som tillfälligt befunnit sig ute på öarna - Phi Phi Island, Coral Island och Raya Island rapporteras saknade. De svårast drabbade områdena i södra Thailand är Khao Lak 50 km norr om Phuket, Patong Beach och Kamala Beach. Detta beror på att på dessa ställen har lite av lyxen varit att vågorna nästan slickat de bungalows som ligger vid stranden vid högvatten. På Karon Beach finns en gedigen sandvall 50 meter från stranden. På Kata Beach finns likaså en sandvall och en mur 50 meter från stranden. Många av våra vänner befinner sig dock i farozonen. Några timmar efter katastrofen talade jag med Paul Mahler - ägare av 'The Kata Orient House' - som berättade att turisterna nu flydde strandområdena, men att hela den gata där hans restaurang och bungalows ligger var oskadad. På denna gata har jag många vänner. Nu har de kanske mycket Club Med att tacka för detta. Club Med har nämligen byggt en kraftig mur utefter Patak Road West. Denna mur som företagen öster om muren så svurit över och som avskurit verksamheten från en stor del av turisterna. För övrigt har ödeläggelsen nått 300 m in över land. Våra vänner på Orchidacea har också klarat sig bra enligt samtal med dem idag. Orchidacea ligger nämligen högt, men har inga höga byggnader. Men hur har det gått för Restaurangen Hali-Halo, vars personal vi tycker så mycket om. Och hur har det gått för Mr Pop och hans byggnadsplaner i Patong. Vi fruktar det värsta. Jag har försökt nå dem, men får inget svar. Allra värst är tanken på många små thailändska barn, som vi lärt känna nere på Kata Beach och som tycks hålla till där jämt. Flygplatsen stängdes men kunde redan kl 17 öppnas igen. Sarasin Bridge, som är öns förbindelse med fastlandet är tillsvidare stängd. Beredskapen är nu hög inför eventuellt efterskalv.

På morgonen kl 8 (14 i Thailand) den 27 dec europeisk tid talade jag med Noi, som berättade att allt var väl med dem och att skadorna på deras butik var små. Deras butik ligger knappt 200 meter från stranden. 

På morgonen kl 8 (14 i Thailand) den 28 dec europisk tid fick jag följande mail från Orchidacea på Kata Beach - underbara ord i all bedrövelse. Ord som vittnar om thailändarnas styrka och mod:

Dear Knut 

Greeting from Orchidacea Resort!! Thank you very much for your concern.
We're doing fine. All clients are safe in the hotel. We're lucky to be on the hill, no damage at all. Kata & Karon Beach will be back to normal in a couple of days. Except for the umbrellas and the chairs which were wiped out to the sea. Club Med Hotel and Boat House has been closed for a while. Patong might take time to renew. The shop and restaurants on the main street start to open as normal from today. Kata Noi Beach was the less damaged beach than the other beaches in Phuket.

Best Regards,

LAILA  

Another mail 2004-12-29:

Hi Knut,

Yes we are OK. My place is not touched because the Club Med took all the
shock. All of my friends or guests are alive and well.
Happy New Year from the Kata Orient House
Paul, Ae, Morgane and the Crew

And again from Orchidacea 2004-12-29:

Dear Knut

Greeting from Orchidacea Resort!! We'd like to update some more news from Kata Beach .

Please see the pictures that I've enclosed in this e-mail.  They are pictures of Kata Beach , which I took from yesterday.  As you can see there are some people on the beach and today I assume the mass on the beach would be totally clear.  Other pictures were taking from our hotel swimming pool, as you can see there are quite a lot of guests.  This is prove that our beach is getting better and better.  For other beaches area, Patong is still clearing the mass and recovering the beach. Karon is the same condition as Kata .  If I have some more new I'll pass the news to you.  Thanks again for your concern.  We're really appreciated it.

Best Regards

Mrs.Siriporn Wongpaisal

General Manager

Orchidacea Resort, Phuket Thailand

Bilderna är ju mycket intressanta. Kata Beach utan solstolar men för övrigt uppstädat. Lägg märke till trädet i förgrunden och skogen i bakgrunden. Man undrar vilka båtar det är man ser i horisonten.

På nyårsdagen 2005-01-01 fick jag följande mail från Paul - ägaren av The Orient House:

Hi there - Salut

Just to tell you that we're untouched and alive. All our friends/guests are alive and well.

Good luck to all of you

Peace on Earth

Love and Respect

Happy New Year

Paul, Ae, Morgane, the Crew and the Survivors

På morgonen 2005-01-02 kl 0700 fick jag glädjande mail från Lobster & Prawn:

Dear. Karin and Knut Angstrom

Thank you for concern. We are safe. My hotel, restaurant and my staff it all ok. But some hotels had  damage. We are good luck because the wall of Club Med block the big wave before it reach us. We have no damage. My new  hotel is open end of January 2005.
Best regards
Mr.Chu

(På bilden köksmästaren och värdinnan Yuk - en gammal kär vän)

Kl 1200 samma dag fick jag följande meddelande från Kao (som har New Fasion)

Hi

 Hale Halo and their neighbours gone with the water and right now they are repairing their shop hope they will come back to open soon.

 Kao  

Från Internet har jag erfarit att Hale Halo har kommit på fötter - se följande bild tagen den 24 januari 2005:

Kl 0800 den 3 januari hade jag ett telefonsamtal med Tim på Bhan Thai Kata, som sade att allt var OK med henne och huset, men att det nu är alltför stillsamt där - inga gäster.

Den 14 januari 0800 fick jag meddelandet om att den flicka som efterlystes igår nu återförenats med sin familj.

Sune, som jag berättat om tidigare, tipsade om följande hemsida www.phuket.com som visar vilket fantastiskt arbete som pågår efter Tsunamin. Ett tappert folk.

Följande uppgifter kommer från Phuket International Airport. Tidpunkterna förbryllar något - UTC betyder Universal Time Conversion, d.v.s. Greenwich-tid. Alltså kom den första smällen redan kl 6 på morgonen Thai-tid 2004-12-26. Siffrorna i sista kolumnen visar styrkan på richterskalan.

Då vi i april 2005 återvände till Phuket slogs vi av att så lite spår efter tsunamin kunde skönjas. Spåren fann vi i människorna vi känner och som berättade om sina upplevelser. Mr Top som arbetar hos Noi i deras modeaffär på Karon Beach berättade att han just skulle öppna butiken då han såg vågen komma och rusade därifrån och klarade sig helskinnad. Han ringde genast sin fru Nid som befann sig på Patong Beach i en mycket mer dramatisk situation. Hon kunde i sin flykt berätta hur hon sprang på Bangla road bland diverse bråte och hur hon blev skadad och chockad. Stackars Top kunde inte göra något. Förbindelserna bröts såväl per telefon som per väg. Nid klarade sig men har inte hämtat sig. Nedan ser vi Mr Top, som är en mycket sympatisk människa och som vi träffar varje år

Vår oro för Mr Pop, som har företagit sig ett stort byggnadsprojekt på Patong Beach (Poppapalace), visade sig vara helt obefogad. När vi besökte honom i april på byggnadsplatsen berättade han att projektet hade blivit något försenat och att han givetvis oroade sig för möjligheten att få gäster. Men Pop är en glad fyr och är ändå optimistisk. Här syns han med min fru Karin på byggnadsplatsen:

Stor oro kände vi också för en kvinna som gav massage på Patong Beach. Hon heter också Deng men kallas av sina vänner för Bungbui, som betyder tjockis -  observera: inget ovänligt ord i Thailand. Hon är en härlig människa. Alltid sprudlande glad. Eftersom hennes arbetsplats är stranden var vi extra oroliga för henne. Nu i april besökte vi stranden och möttes av stora famnen. Där stod Bungbui livs levande och lika sprudlande glad, men så ärrig. Hon berättade en skakande historia om hur hon hade tumlat om i flodvågen (ej simkunnig) ömsom vid ytan ömsom under bland bilar, fönsterrutor och allsköns bråte. Hon var övertygad om att detta var hennes sista stund på jorden. Hon bad till sin Buddha och han hörde henne. Jag sade till henne att jag också hade bett för henne. Det kanske kan låta som en lögn för den som känner mig. Jag brukar inte visa någon religiositet, men innerst inne finns nog något i den stilen och jag minns hur jag tänkte och kände när jag såg på TV flodvågen kasta sig in över Patong Beach. Då tänkte jag på Bungbui. Och nu då hon berättade detta, fick jag kämpa med tårarna - för henne och för alla offer. Här ett foto från början av 90-talet, då hon lånade min cykelutrustning för att ge en bra bild:

Vi hörde också en del solskenshistorier om flodvågen - se t.ex. kapitlet om Bon Island.

Den 24 juli 2005 inträffade en ny jordbävning i trakten av ögruppen Nikobarerna strax före midnatt. Den uppmättes till 7.0 på Richterskalan och bedömdes tillräckligt stor för att skicka ut varningar till berörda kustbefolkningar. I Phuket skapade detta en del nattliga rörelser, som avslutades när faran över kunde utbasuneras. Det inträffade visade att man nu har full kontroll över denna typ av händelser. 

Tillbaka till huvudsidan    Föregående sida   Nästa sida