Liksom Karon Beach har de båda ändarna förorenat vatten tyvärr, i synnerhet som mycket fina korallrev utbreder sig utanför. En annan olägenhet med Kata Beach är Club Med. Detta är en stor lyxanläggning för semestrande förmögna medlemmar, som här har tillgång till golf, tennis, vindsurfing, luftakrobatik, katamaranbåtar, m.m. Den stora nackdelen med Club Med är dock att den sträcker sig över 80 % av stranden och skär av förbindelsen mellan stranden och Patak Road West. Detta gör att många anläggningar utefter denna väg får ett mindre värde för turister. Man undrar hur kommunen har kunnat gå med på ett sådant bygge. Observera dock att hela stranden är tillgänglig för vem som helst. Och Kata Beach är ändå pärlan bland stränderna här. Kanske trots allt beroende på Club Med.
I november 2009 fann jag denna trevliga grupp ungdomar (ca 50 pojkar och flickor) samlade bland träden på Kata Beach:
Dom kallar sig "To be Number One Phuket" och det med all rätt. Dom arbetar frivilligt för drogfrihet och här har dom samlats för att rensa bort skräp från stranden. Att dom fick mig att posera framför kameran i deras sällskap förpliktigade mig givetvis att göra en smärre insats. Entusiasmen var stor.
Samtidigt befann sig Louise Thorén på denna del av stranden och hon skickade mig denna trevliga bild, som jag antar jag har tillåtelse att införa här:
I södra änden av stranden ligger fina hotell: Tropical Garden, Orchidacea, Andaman Cannacia Resort, Kata Sun Beach Hotell, Boat House, Kata Beach Resort för att nämna några. Nära Kata Beach Resort ligger busshållplatsen, varifrån bussar går via Karon-rondellen till Phuket Town:
De vackraste solnedgångarna och soluppgångarna ses från Kata Beach. Hit kommer lokalbefolkningen dagligen för att i lugn och ro avnjuta skådespelet mellan himmel och hav:
Under våra sista dagar i november 2009 såg vi viken full av segelbåtar, som inväntade the 23d Kings Cup and Regatta som startade 29:e November:
Longtail-båtarna i förgrunden ligger redan tidigt på morgonen beredda att transportera besättningsfolk fram och tillbaks till stranden.
Bland hotellen i Kata har jag och min fru - Karin - fastnat för Orchidacea (f.d. Pop Cottage). Hotellet byggdes om för ett par år sedan. På bilden nedan t.v. ser vi byggnadsarbetet i dess start och t.h. den nya fasaden mot gatan:
Som namnet antyder finns här de mest underbara Orkidérabatter väl skötta av ägarinnan - Mrs Seweieb Wuthithamaporn,
som man kan se tidigt på mornarna gå och pyssla med sina plantor. Hennes dotter Mrs Siriporn Wongpasarn är chef för hotellet och mor till tre små skönheter Natalie, Jessica och Mukta. På bilden nedan t.v. ses Siriporn med Natalie och Jessica samt min fru Karin i bakgrunden. T.h. Siriporn, Mukta och Siriporn's man - Mr Sathaporn Wongpasarn.
På nästa bild ser vi Natalie med sina kusiner (Mirods barn) Ao, Mae ochAi vid Songkran (= Thailands nyårsfirande den 13 april). En dag då alla slänger vatten på varandra. T.h. Mirod och hans fru - Mrs Prapaisri Kongkeaw (syster till Mrs Siriporn):
Mirod har nu öppnat ett kontor på Orchidacea där han saluför mark och villor - ett imponerande projekt: Empyrean. Hans nya projekt - Malibu - är också avslutat. Det är ett hotell bakom Kalim Beach - den lilla sandstranden strax norr om Patong Beach. Han tog mig och min fru Karin till platsen och vi blev imponerade. Vackra och prisvänliga rum och en liten inbjudande pool. Det mest anmärkningsvärda är allt vatten i anläggningen - i pool och i kranarna. Det kommer från en källa och är så rent att det går att dricka.
Det känns fantastiskt att komma ner till dessa människor och alltid välkomnas så hjärtligt. Även personalen visar sådan vänlighet, som gör livet skönt. Bland dem har vi kocken Mr Sutham att tacka för enastående frukostar med allt att välja på och variationer varje dag:
Till vänster ser vi omelettjonglören och min lärare i Thai - Maitree och i mitten värdinnan Sau med Karin och till vänster en av servitörerna som brukar vara väldigt uppmärksam mot oss och som dessutom har en smittande humor. Han heter Pornchai. Andra i denna omgivning är Ao, Poo och Ge, som ibland hoppar in för att hjälpa Maitree med omeletterna. Och så har vi Mo som hela tiden kollar upp att det finns mat i grytorna och Miao som varje morgon hälsar oss välkomna till frukosten. Pornchai jobbar nu inte längre på Orchidacea. Han har öppnat blomsterhandel på Kamala Beach. Några andra i personalen - Bio, Dao, Ao och Ray - har brutit sig ut och startat en egen liten restaurang - Kalika - i Kata Center mitt emot Marina Resort.
Au och Nuannapa (ovan) är nya pigga äggflickor, som vi dock kommer att sakna mycket i fortsättningen, då de ska börja studera på Mahasalakan University i Isaan, som är deras hemort.
För några år sedan arbetade Mae (ovan) tillsammans med Sau som värdinna. Nu (2007) studerar hon Hotell och Restaurang kunskap i Phuket Town. Jag mötte henne en dag i regnet i Chalong när jag var på hemväg från en längre cykeltur. Det blev en skön vitamininjektion inför den svåra backen upp över berget som skiljer Chalong från Kata.
Laila och Judi är seniorer i receptionen, båda lite full i fan. På bilden har Laila lånat Natalies kaninöron. Vår lilla städerska - May - är jättego. Varje dag ger hon oss nya lakan. Hon är inte så bra på engelska, men vi klarar oss något sånär med de få ord vi kan på thailändska. Vi säger till exempel 'savadi kap', som betyder goddag, 'kap kun kap', som betyder tack och 'mai pen rai', som betyder inga problem.
Dessa mycket rara damer står för massagen på Orchidacea - från vänster ser vi Jin, Pen, Samur och Na. Karin och jag är mycket nöjda med den behandling vi får här. Bilden t.h. visar Sia. Han är teknikern, som kan allt. Han sköter swimmingpoolen, elektriska installationer, rörmokeri och som synes har han också glimten i ögat.
Sia påminner mig ofta om en ganska pinsam historia för min del. Nu har det gått några år och jag har väl kunnat lägga den bakom mig och rent av tycka att den är lika rolig som han tycker den är. Det var så här att mitt i natten - klockan var 3 tror jag - vaknade jag och kände mig lite varm. Jag brukar nämligen inte använda luftkonditioneringen. Eftersom mitt rum låg intill swimmingpoolen aktade jag inte för rov, utan hoppade rakt i bassängen i bara mässingen - fri som en fågel i morgonstund. Men när jag skulle återvända till mitt rum hade dörren gått i lås. Försiktigt smög jag nu helt naken genom hotellets trädgård ner till receptionen, där jag väckte upp Sia, som höll vakt, och fick låna en reservnyckel. Väl uppe vid mitt rum visade det sig att jag hade fått fel nyckel. Så ner igen och ny nyckel, som passade denna gång. På morgonen efter började jag fundera över händelsen och undrade om det inte hade varit den vanliga mardrömmen jag haft i hela mitt liv. Jag stärktes i den tron, då Sia inte gjorde minsta min av hågkomst då jag mötte honom. Ett år senare då jag mötte honom tillsammans med vännen Mirod flinade han och påminde mig om händelsen. Så - det var ingen dröm. Alla bland personalen kände väl till historien och hade haft väldigt roligt åt den berättade han. Sia har nu slutat sin anställning här och återvänt till sitt hem i Pangnga-provincen. Vi saknar honom mycket.
Från ena högsäsongen till nästa sker alltid stora förändringar bland personalen. I november 2008 saknade vi Laila och fick höra att hon fått en rang högre på hotellet mittemot - Tropical Garden. Två nya i matsalen Nia och Kiao kom vi att tycka mycket bra om:
I november brukar vi för det mesta annat övervara Loy Krathong (se Tala Thai), vilket firas stort på Orchidacea Resort. År 2006 hade man engagerat barn från Baan Sam Kong School för en enastående show. Mest imponerad blev jag av en sju-årig flicka som dansade och sjöng på thailändska:
Men övriga nummer i showen låg inte långt efter. Skolan visade verkligen upp sin klass.
Orchidacea står nu - april 2008 - inför ett nytt byggnadsprojekt. Här byggs nu 38 ytterligare rum till de tidigare 112:
Bygget är nu (november 2008) nästan klart tack vare intensivt arbete av bland annat denna lilla flicka
som samtidigt håller ett öga på småbröderna - 1 år i hängmatta och 3 år fritt lekande bland byggnadsmaterialet. Deras mamma jobbar lika flitigt. De har som thailändare 250 Bath om dagen till skillnad från männen som har 300. Halva bygglaget är burmeser. Deras löner ligger på 200 resp. 180.
Efter att ha pratat med Siriporn (hotellchefen) om dessa barn och behovet av en lekhage, fick jag med tillfredställelse se dagen efter denna förändring till det bättre:
Leksakerna inhandlade jag billigt på supermarket nedanför hotellet. Hela familjen strålade av lycka. Nästa dag såg jag Judy (i receptionen) gå ned till barnen med en stor godispåse, som jag kompletterade med glasspinnar åt barnen. Här ses mamman med minstingen under lunchpausen:
Barn på byggnadsplatserna är en vanlig syn här i Phuket!
På den trevliga Supermarketen nedanför Orchidacea finner man Onn, Ling och Oa:
I nästa kvarter ligger ett exklusivt internetkaffé dock inte dyrt - 100 Bath för 100 minuter:
Där finner man Nanfon och Nut bakom disken:
Tom Yam Koong Restaurant & Bungalow
Nedanför Orchidacea på andra sidan gatan ligger Tom Yam Koong Restaurant & Bungalow. Ett av mina barnbarn prövade en av dessa 5 bungalows och vi blev överraskade av både det låga priset och den mycket charmiga interiören:
Ovan en exteriörbild, två interiörbilder och ägaren Channarong Sarkam (Oat)'s far, som dock gick bort år 2008. Oat's e-mail är:
Tel: 006676 285163 eller -4
Mellan Tom Yam Koong och Orchidacea ligger en taxistation med följande förare:
I bakre raden sitter Pang, Nui, Mac, Hat och En och i främre Ae och Su.
På sandstranden alldeles nedanför Orchidacea brukar vi ibland sitta och sola oss i den sköna skuggan under de stora lövträden där. Mary heter den gamla damen som hyr ut solstolarna där. På thailändska betyder detta namn 'jasmin'. Vi brukar skoja med henne på olika sätt och hon tycks gilla detta och skojar tillbaks. Detta är något som går ganska bra utan att kunna språket. Vi har känt Mary många år:
Hon har numera (2009) lämnat stranden åt yngre medhjälpare - sykonen Phung (18) och Anan (22):
När man går ner till stranden från Orchidacea passerar man en restaurang med namnet:
Kata Bar B.Q.
Restaurangen är mycket populär inte bara på grund av den rika menyn av sjömat utan också av den mycket fina utsikten över den exotiska klippstranden - vackert belyst på kvällarna. För att få en bra plats att inta sin kvällsmåltid bör man förbeställa bord.
Här finner vi Jui - en kär vän som i många år arbetat här som servitris:
Hennes chef heter Otto och är lite av en legend i Kata:
2 Chefs
Lite längre ned på gatan ligger denna omtyckta restaurang, som drivs av de två svenskarna Henrik och Billy. Utanför står Michael Brodén och välkomnar gästerna:
Lobster & Prawn
Det finns många små trevliga restauranger på Kata Beach utefter huvudgatan Patak Road West. En bland dessa är Lobster & Prawn. Ömsom kock och ömsom hovmästarinna är Juk - en pigg liten dam med utmärkt engelska och ett fantastiskt minne:
Av henne brukar vi beställa 'paper folded fish' - en rätt som smakar gudomligt.
Maleena Restaurant and Bungalows
Maleena ägdes av Mora-masen Tord Svensson, vilket man varseblev på en del av dekoren, men vad som attraherade besökaren är dess charmiga chef - Noi. Hon är alltid full i sjutton och uppe långt före solen för att göra sin joggingrunda på 5 km:
Här ser vi (fr.h.) Noi med sin dotter Mio och dennes kompis La - alla med sinne för show. Noi är till och från bosatt i Sverige med pojkvännen Tord. Bilden är tagen där Noi tidigare var chef på Bhan Thai Kata (se nedan). Ja det är ju så i Phuket att varje år händer något nytt lite var stans och beträffande Maleena har jag halkat efter med informationen betänkligt. År 2006 övertog det svenska paret Christer och Mari-Anne Johansson restaurangen med tillhörande bungalows och gav anläggningen en lätt ansiktslyftning. I dag - oktober 2007 - är den spårlöst försvunnen. Något annat i stor skala håller på att växa fram där. Detta är något jag kan beklaga - de små charmiga ställena är kortlivade i en trakt där stordrift lönar sig enormt mycket mer. Läs för övrigt nr 27 i gästboken, där Tord och Noi berättar om nya planer: "Mama Noi's" 75 meter väster om brandstationen:
Men i dag i slutet av år 2008 har även denna lilla restaurang upphört - Tord och Noi inväntar ett nytt läge för eventuella investeringar.
Den som var i Phuket för 30 år sedan kan idag berätta att på varje plats där man nu finner ett stort hotell fanns förr en liten charmig idyll. På byggnadsplatserna är aktiviteten hög det gäller att bli färdig under lågsäsongen och då gäller det att utnyttja nätterna. Här ser vi en typisk nattarbetare från Laos under pågående regn:
Bhan Thai Kata
som ligger på den tvärgata - Katekwan Road - som man kommer till på Patak Road West mitt emellan Kata Noi och Kata center. 300 m från korsningen till höger finner man denna byggnad, som inte liknar något annat man sett:
Huset är byggt av vrakved och vackra stenar från Laos. Här kan man bo för en billig penning. Rummen är försedda med fläkt och luftkonditionering, dock är underhållet numera något eftersatt tyvärr. Värd har varit svensken Une och hans thailändska medhjälperska Tim. Sedan 2006 är grönskan utanför huset utbytt av ett höghus i betong. Une säger att han tänker övergå helt till att hyra ut motorcyklar i stället för rumsuthyrning. Honom ser man nu (2007) inte röken av han lär ha bosatt sig i Rawai Beach och Tim har lämnat huset och öppnat en söt liten massagelokal några meter öster därifrån:
Ja, vad ska hända med Baan Thai Kata. Huset är redan nästan dränkt i betong. K-märkning är ju ingenting, som förekommer här - det är kapitalet som råder.
Mitt emot Baan Thai Kata ligger denna oas, som utgörs av en restaurang, ett antal bungalows av hög standard till resonabla priser och sedan 2005 en liten swimmingpool samt en trevlig personal:
Personalen har dock skiftat, men jag träffar ofta på dem på annat håll med andra uppgifter. Ae (nr 2 fr. v.) är gift med den belgiska ägaren - Paul Mahler. Hon är mycket aktiv. Förutom köket och trädgården ägnar hon sig åt batik. Högra bilden visar hennes förberedelser.
Bilden till vänster visar hur Tuk gör layout till en av Aes skapelser och på nästa bild ser vi Ae undervisande mig. Här gäller det att med säker hand lägga ut parafin på de ställen, som ska skyddas från färg. Att undvika plumpar är konsten. Resultatet av detta visar sista bilden. Detta var en mycket intressant erfarenhet för mig. Jag fick bland annat lära mig att använda extra vatten på vissa ställen samt att utnyttja tyngdkraften genom att luta duken i vissa moment. Ytterligare två dukar gjorde jag under hennes ledning.
Här visar Ae en av de dukar som ska inramas och pryda de rum som uthyrs. I dag september 2007 sker stora ombyggnader här. Hela huvudbyggnaden görs om till tvåningshus och en ny reception har vuxit upp bredvid:
Samtidigt som denna byggnation försiggår tillverkas också alla möbler till nybygget:
Bygget är i dag - 2008 - färdigt och ser ut så här:
På samma gata - Katekwan Road - som Bahn Thai Kata och Kata Orient House har vi en massage - Sirada Massage Body & Face. Här arbetade bl.a. vår favorit Nang. Här ser vi henne med sina tre barn Pen, Pae och Peng:
På samma massagesalong finner man Nangs arbetskamrat Aum, som inte bara kan massera. Hon sjunger också på begäran både på engelska och thailändska:
Och följande bild visar hela staben på salongen:
Stående: Aum, Lin, Dohm och Pra. Sittande i bakgrunden Mong och Nang bakom Nang, Pui, Yaya (chefen) och Kai. Lin borde egentligen arbeta i show business - hon sjunger och dansar som en gudinna. Det är fantastiskt att se henne agera. Tyvärr har hon slutat (2009) och startat en karriär i New York där hon nu fått en plats som specialist på massage av nyblivna mammor, vilket hon har utbildning för. I september 2009 fortsätter hon i Kina - verkligen en framåt flicka. Salongen som heter Sirada Massage kan jag rekommendera på det varmaste.
Yayas man heter Kai:
Alldeles intill denna massage ligger en mycket trevlig liten restaurang:
.JPG)
Den ägs av Tanawat, hustrun Tittinan och systern Nattie. Nedan Tanawat och Nattie bakom Tittinan, som sköter köket, och döttrana Chutikan (Kae) och Shupitzera (Poy):
Vi har kommit till slutsatsen att denna lilla restaurang är en av de allra bästa i omgivningen.
Nära restaurangen finns ett ganska bra internet-kafé:
Dess innehavare bär namnet Somkiat Chanton - smeknamn Da - och är mycket vänlig och hjälpsam:
En annan gammal bekantskap jag har på denna gata är mama Da. Hon har så länge jag kännt henne haft ett knogigt liv med tillfälliga jobb. I år 2006 tycks hon äntligen ha fått ett lyft och hon visar verkligen stor glädje över detta. En egen liten servering där hon lagar mat. Hennes favoriträtt är 'Makroni', en blandning av makaroner och allt möjligt gott däri. Hon har också en liten butik med enkla kläder:
År 2008 fann vi dock att denna lilla klenod var försvunnen. Mamma Da lär nu befinna sig på Karon Beach.
Den lilla serveringen ligger på Patak Road East. Om man fortsätter denna väg mot söder kommer man till Beach Boy på höger sida. Detta är en nyetablerad cykelverkstad av rang.
En liten bar i Kata Center har blivit min favoritbar. Här är jag för det mesta ensam med flickorna som försöker lära mig thailändska. En av dem kan en hel del svenska. År 2006 har denna bar fått ett tillskott av flickorna Yong och Tengmo, som blivit mina lärare i Makrook (Thailändskt schack). Med dem har jag nog spelat över 100 partier. Tengmo har en underbar sångröst, som hon gärna använder till en diger thailändsk repertoar. På bilden ser vi Yong i en segergest efter ett parti Makrook:
Den enda bild jag har på Tengmo är hennes högra öga:
Men då och då träffar jag här intressanta personer. Som en dag då jag mötte John Chamberlain - en trevlig engelsman med ett fantastiskt projekt i bakfickan. Han har nämligen en stor segelbåt - 19 m lång - som han seglar omkring med i skärgården utanför Burma eller Malaysia och gör intressanta strandhugg här och där. Han tar ombord gäster för veckolånga turer till ett pris av £690 per person och vecka. Då är allt inkluderat (3 måltider om dagen, dricka, dykarutrustning m.m.). Besök hans hemsida: http://www.thailand-sail.com/index.html
En intressant restaurang, som jag upptäckte i april 2006 är 'Small View Point Restaurant'. Den gränsar i norr till 'After Beach Bar Restaurant' och ligger halvvägs till utsiktsplatsen på väg till Prom Thep och Nai Harn Beach 1775 meter söder om Orchidacea. Den ägs av Gai och Saw (01-8943750 resp 09-5947475). En bra och billig restaurang med en enastående utsikt över solnedgången. Det var jag och halva min familj (Karin, Elin, Johan, Katarina, Hanna, Mikael och jag) som besökte restaurangen:
Efter intagen kvällsmåltid fortsatte vi upp till utsiktsplatsen med en undrande tuk-tuk-förare. Vad kunde vi se där uppe i mörkret. Jo i April på kvällen om horisonten är klar i söder så ser man Södra Korset - fyra stjärnor ordnade som en drake. Den är alltså ganska svår att träffa eftersom situationen är relativt sällsynt, men vi fick vår belöning:
I september 2007 besökte jag denna restaurang tillsammans med mina massörskor Aum och Tit. Vi hade en trevlig kväll med en fin orkester. En besökande amerikanare - Don Holton - framträdde och intog scenen för en halvtimme och framförde sin musik i ett medryckande tempo. Vi bjöd honom på en whisky, som resulterade i att han kom över till vårt bord. Han berättade att han var på en världsturné omfattande Phuket, Bangkok, Österrike, Dresden, Trawemünde och Danmark.
I november 2008 har ytterligare en utsiktsrestaurang tillkommit endast 300 m söder om Orchidacea:
Den nya restaurangen heter Thamarind och drivs av Chon, som tidigare arbetat på JT-House i Karon. Här ses hon tillsammans med sin medarbetare Nut:
När vi nu gett oss upp för sluttningarna från Kata (väg 4233) och passerat de ovan nämnda restaurangerna kommer vi till en väl besökt utsiktsplats 200 m.ö.h. med utsikt över Kata Noi, Kata och Karon. Det svenska paret Kerstin och Bengt har dock ingen höjdskräck:
.JPG)
Från denna utsiktsplats går en tvärväg 2 km brant ner mot en liten restaurang - Khaluang Restaurant. Den sista biten till fots går över ca 30 halvmeterhöga trappsteg. Väl framme möts man av ägaren Kayan Panchan (Siam). Restaurangen lär ha prisvärd mat, men för att inte gå förgäves bör man nog beställa bord i förväg - 083-5925464 eller 083-6402481:
Från restaurangen leder en längre trappväg med lika höga trappsteg ner till en mycket liten sandstrand - Siam Beach, som för sjöfarare är tämligen okänd i det att den utifrån är skymd av klippor. Man spolas här av ett klart vatten, som ej grumsas av den lite grövre sanden:
Än mer otillgänglig är Nui Beach till vilken man landvägen måste gå en 2200 meter stig - ej farbar med bil - från väg 4233. Avtagsvägen når man 400 m efter utsiktspunkten. Det är dock få som kommer till denna beach landvägen. Det klart bekvämare sättet är i stället med en longtail-båt, som dock inte kan ta sig dit i hög sjö. Vid beachen finns en servering. En nackdel eller kanske fördel med Nui Beach är att tillträde är ganska dyrt.
Uppe på Patak Road East ligger den gamla marknaden, som är öppen vissa dagar i veckan. Det är en omtyckt plats för lokalbefolkningen trots att den blir ganska smutsig då det regnar. Nu har man på andra sidan vägen byggt en mycket prydlig marknadsplats, som är öppen alla dagar och år 2009 försvann den gamla helt och gav plats till nybygge:
Damen på den nya marknaden heter Laddawan. Hon är mycket nöjd med den nya tillvaron, men hon får betala 8000 Bath i månaden för 4 kvadratmeter, vilket är avsevärt mycket mer än på den gamla. Själv föredrar jag de gamla enkla marknaderna. Där kan man inhandla någon lämplig föda och inta densamma på en bänk och - alltid med trevligt sällskap.
Mittemot Dr Chusak i Kata Center ligger en guldsmedsaffär, vilket är sällsynt i Phuket, medan guldaffärer finns överallt:
Karin - min fru - hade råkat bryta sönder en fin länk i ett guldarmband och fått prisuppgift hemma i Sverige belöpande på 2000 kr. Hon tog i stället med sig armbandet hit och fick betala 125 kr för lagningen av den skickliga smeden Neng:
Varefter vi betalade till lilla Pang:
Tillbaka till huvudsidan Föregående sida Nästa sida