Phuket Town

Khao Rang View Point (ext. of Patiphat Rd)
Siri Temple (from Si Suthat Rd)
Local Bus Station (at Ranong Rd)
Bus Station for Mainland (at Pang Nga rd)
Book Shop (at Phuket Rd)
Post Office (at Bangkok Rd)
Asia Dental Center (at Phuket Rd)
Bycycle Repair Shop (at Bangkok Rd)
Fruit Market (at Bangkok Rd)
Porcelain Market (at Bangkok Rd)
Tawan Daeng Karaoke Restaurant ( at Hap Ek Rd - take Phun Phon Rd and Soi 1)
Robinson Warehouse (at corner of Ong Sim Phai Rd and Tilok Uthit 1 rd)
Shoe Market (at Montri Rd)
Road 402 to Phuket Airport (Thep Krasattri Rd)
Clock Tower Roundabout
Fountain Roundabout
To Saphan Hin Sport Center
Road 402 to Rawai Beach - Chao Fa Rd
The Chinese Shrine Chui Tui (at Phuthon Rd - off Ranong rd)
Phuket fisher port. Reached by Anuphat Phuket Kan rd along the channel.
En bra karta finns även på internet: http://www.thaiwaysmagazine.com/phuket_map/phuket_map_town.html
Jag hör många säga att Phuket Town är en tråkig stad. Därför hoppas jag att nedanstående beskrivning ska ge en ny bild och väcka nyfikenhet hos mina läsare.
En utsikt över Phuket Town och dess omgivningar i nordost, ost och sydost får man i Khau Rang View Point (1 på kartan):
Jag cyklar gärna inne i Phuket Town. Ofta stannar jag då på ett ställe på vägen där man gör friterade bananer, som blir en billig lunch - 5 st för 5 Bath (1 kr) - en läckerhet:
I det 90 meter långa fruktståndet på Bangkok Road (9 på kartan) blir jag dagligen väl omhändertagen av Sai, som här står med en Cempedak (cham-pa-da). I bakgrunden ligger papaya (ma-la-ko) och i förgrunden mango (ma-muang):
På nätterna sover Sai och hennes familj (3 personer) på en bädd inne i fruktståndet. Då är de skyddade mot mygg med ett myggnät. Hur säkert det är mot råttor och ormar kan man ju undra över:
Strax öster om fruktmarknaden finner man porslinsmarknaden (10 på kartan) med en myriad av skålar, vaser och bestick. Den är 90 meter lång och 25 meter bred:
Strax söder om Ranong Road ligger det kinesiska templet Chui Tui (stavas ibland Jui Tui) (19 på kartan):
Här stannade jag upp en dag för att fotografera, då jag mötte ett stort sällskap bestående av en Bangkok-familj och en Kuala Lumpur-familj. De var mycket vänliga och intresserade av mina förehavanden. Det visade sig att den malaysiska familjen bodde mycket nära den bostad vi hade 1975-1976, då jag arbetade för UN i Kuala Lumpur. Nu tyckte den malaysiska familjefadern att jag skulle följa med till en närliggande restaurang och äta lunch med dem. Det blev en angenäm paus i mitt cyklande och båda familjerna var mycket trevliga:
I mitten på bilden längst till höger sitter den malaysiska pappan Wong Yoon Bing. Han är VD för Mascorn i Malaysia. På bilden t.v. ses dottern Chiew Ling och brodern Chun Wei och ytterligare två bröder i mittenbilden - Chun Hai och Chun Voou. Den vänstra mannen i bilden till höger är den thailändska pappan.
Ibland får jag göra ett besök i en cykelverkstad (8 på kartan) med duktig personal den ligger på Bangkok Road.
Det kan vara värt att uppsöka något av stadens postkontor om man vill ha fina frimärken på kort (15 Bath) eller brev, som man skickar hem (Utgivna år 2007):

Eller varför inte större märken utgivna år 2008:

För detta ändamål fick jag hjälp av Jo på kontoret vid Bangkok Road (6 på kartan):
Värt besök är också Robinson - ett varuhus i stil med NK, som ligger i hörnet av Ong Sim Phai Road och Tilok Uthit 1 Road. En stor butik med textil finner man på Ratsada Road (norra sidan). En mycket fin bokaffär finner man på Phuket Road. När man vill koppla av stadens sorl kan man ta vägen Chao Fa Road norrut till Kho Sim Bi Road, som slingrar sig upp till en utsiktspunkt, varifrån man har en fin utsikt över en stor del av Phuket.
En dag då jag var inne i staden med min fru - Karin - träffade vi på en dam som sålde hemmagjorda Chop sticks och hållare till dessa. Hon hade sin son med sig. Han fick sköta om att putsa grejerna:
Hantverkare med hela sin verkstad finner man ibland på stadens trottoarer. Här ser vi Kien med sin lilla mobila verkstad, där han inkapslar Buddha-amuletter i små bakelitfodral. Hans verktyg är enkla men sinnrika. Närmast syns hans drillborr med en trapets virad kring borrskaftet. Genom att dra trapetsen upp och ner ger han borren rotation. Kunden - Nam - sitter tåligt och väntar på sina två amuletter.
På Bangkok Road sitter denna dam och syr beställningsjobb på sin antika men mycket fina symaskin:
Det är ett nöje att se hennes flinka fingrar byta undertråd, spola upp ny undertrådsrulle, ställa in spänning och sy. Kunder kommer med små jobb som hon tar några få Bath för.
Om man är i sta'n för att köpa skor kan jag rekommendera en affär, som är svår att hitta om man inte vet exakt var den ligger. Utanpå kan en västerlänning knappast gissa att det är en skoaffär:
Adressen är Montri road vid korsningen till Thalang road (13 på kartan). Hit har Per-Erik just hittat för att finna ett par perfekta sandaler:
I staden finns många karaokebarer som är mycket populära bland lokalbefolkningen. Min massörska, som jag fått att sjunga medan hon arbetar, övertalade mig att följa med henne och tre av hennes vänner till en sådan bar. Tawan Daeng (11 på kartan) är en stor pampig restaurang med ett stort antal avskilda kammare - VIP-rum:
En sådan intar man helt för sig själv och sitt sällskap. Här fanns en stor TV-skärm, bekväma soffor och ett bord. Vi slog oss ner och vår taxichaufför och flickorna började sjunga och dansa medan en servitris försåg oss med dricka och tilltugg. Detta blev en kväll jag sent ska glömma. Jag glömde helt bort att jag är 80 år:
På bilden Jit - vår taxi-kille - Aum, Ray, Kung och Lam Duan. Kung var den överlägsna sångerskan hon uppnådde 100 %, Lam Duan och Jit 97%, medan övriga låg på ca 92. Själv var jag stolt över att uppnå 80 % vid något bejublat tillfälle. Efter någon tids övning är jag säker på att jag skulle kunna förbättra min prestation. Vid förnyat besök på Tawan Dang hade jag med mig min fru, dotter med familj och fyra thailändskor från massagen. Det blev en minst lika lyckad händelse. Här ses min måg Johan, som försäkrade innan att han minsann inte skulle öppna munnen inför mikrofonen. Här ses han sjunga duett med Aum och alls icke dåligt:
Om man bor på västsidan av Phuket och inte har någon cykel kan man givetvis ta en tuk-tuk (öppen taxi) det är inte dyrt (250 Bath = 50 kr) men varför inte ta bussen - 30 Bath.
Den är bekväm och trevlig. Efter 1 timme hamnar man på Ranong rd (3 på kartan). Se här så mysigt det ser ut:
På en sidogata till Pangnga Road ligger en hållplats till långtgående bussar (4 på kartan). Bussar med bra och varierande kvalitet:
På en av de här stora långtgående bussarna fick jag en dag sällskap av två indier, som satte sig bredvid mig:
De presenterade sig som Lucky and Yogi - 'Holy men' from Delhi. Då jag inte visade tillräcklig vördnad undrade de om jag visste vad 'Holy men' betyder. Då jag likgiltigt bejakade frågan tittade de på varandra med en menande blick, men de gav inte upp: Vi är fortune-tellers (spåmän) och vi kan spå din framtid. Ge oss en slant så vi kan äta, och vi spår dig och ber för dig ett år. Jag svarade att jag inte var intresserad men bad att få fotografera dem och lägga in bilden på internet. Jo då det gick bra, men efter en stund bad de mig att endast uppge att de var 'Holy men' - inte fortune-tellers. De övergick nu till plan C och visade i sin mobiltelefon 'vackra' indiska flickor. Är de inte vackra frågade de mig. Mitt svar var 'Ja vars' men jag tycker thailändska flickor är vackrare. Nu var måttet rågat. Yogi gjorde en obscen gest och visade vad han tyckte om dessa. - Att 'Holy men' betyder hycklare visste jag inte!!!
I östra delen av Phuket Town anlägger nu (2005) kommunen en ny beach vid Saphan Hin. Den kommer att vara 500 meter lång. Den kan komma att bli en bra tillgång för badlystna under den tid på året då västkusten har för höga vågor. Men vid ett besök här 2009 kändes frestelsen till ett dopp mycket avlägsen trots att jag var tämligen överhettad av en stekande sol. Vattnet såg nämligen mycket förorenat ut. Inte heller såg jag någon annan ta sig ett dopp. Man får väl hoppas att lämpliga åtgärder vidtas.
Genom staden går en del kanaler (klong). Några av dessa har markerats med blått på kartan. Följande bild togs från den sista bron över den kanal som leder ner till fiskhamnen (20 på kartan):
Själva fiskhamnen (20 på kartan) är värd ett besök. Denna når man genom Anuphat Phuket Kan rd:
En dag hade jag förvirrat mig i staden så att jag hade svårt att finna vägen norrut - road 402. Så jag frågade en dam efter vägen till flygplatsen. Det visade sig att hon var väl orienterad och kunde ge mig en perfekt vägbeskrivning med åtskilliga korsningar. Min fortsatta plan var inte flygplatsen utan Sarasin Bridge, men när jag var halvvägs dit dök, den vänliga damen upp i en lastflaksförsedd bil och stannade och erbjöd mig lift till flygplatsen. Jag förklarade då att jag hade annat mål och att cyklingen i sig själv var meningen med livet. Jag pratade lite med henne och hon förklarade att hon var på väg till flygplatsen för att posta ett paket från hennes firma - Kannaphat Curtain - där hon var big boss och som ligger just där jag träffade på henne i staden. Hennes namn är Kannaphat Intharaarporn:
Nordväst om staden ligger tre stora varuhus Central Festival, Big C och Lotus. Någon km norr om Lotus ligger en stor ädelstensfabrik, som är ganska intressant. Ett besök där kan innebära att man faller för någon av deras produkter. Vare sig man köper något där eller ej så får taxiföraren 50 Bath för att han fört en dit. När jag en gång kom dit per cykel skapade det stor förvirring bland entrépersonalen kanske inte bara beroende på mitt färdmedel utan säkert också beroende på att jag var dyblöt från topp till tå från ett intensivt ösregn. Men jag har ingenting att klaga på - jag blev till slut kungligt mottagen!
När man är i dessa trakter kan det vara ett bra tillfälle att besöka friskvattendammen Bang Wat Dam som har en total kapacitet på 7.31 miljoner m3, men som på grund av torkan nu (mars 2006) bara håller 3.4 miljoner m3. Den ligger vackert inbäddat bland berg och dal och har fina planteringar. Här har jag varit många gånger, men aldrig sett någon annan turist. Däremot utnyttjas platsen frekvent av lokalbefolkningen för avkoppling.

I östra delen av Phuket Town anlägger nu (2005) kommunen en ny beach vid Saphan Hin. Den kommer att vara 500 meter lång. Den kan komma att bli en bra tillgång för badlystna under den tid på året då västkusten har för höga vågor. Men vid ett besök här 2009 kändes frestelsen till ett dopp mycket avlägsen trots att jag var tämligen överhettad av en stekande sol. Vattnet såg nämligen mycket förorenat ut. Inte heller såg jag någon annan ta sig ett dopp. Man får väl hoppas att lämpliga åtgärder vidtas.