Rawai Beach.

Denna strand på Phukets sydända är kanske inte den bästa för bad. Det är nämligen mycket långgrunt här. Vid högvatten kommer man visserligen genast ut på simbart djup. Här ligger longtail-båtarna i långa rader och härifrån kan man för ett lågt pris ta sig ut till Bon Island, Coral Island eller Raya Island - alla har bra korallrev för dykning och snorkling. Alla har små trevliga restauranger.

Utefter Rawai Beach säljs färsk fisk och frukt billigt. Vid ett tillfälle köpte jag här en grillad fisk, som såg ut som makrill men inte så fet. En liten plastpåse med soya och kryddor medföljde. För detta betalade jag 15 Bath (3 kr) och cyklade iväg till en servering, där jag beställde in en tallrik med ångkokt ris och en Singha. Detta blev en synnerligen läcker måltid.

Makrillen t.v. och serverande mor och dotter t.h.

Och här några andra gäster - väl skyddade från ett häftigt regn.

I Rawai finns ett tempel som är värd stort intresse. Munkarna där har tagit sig an barn som råkat illa ut efter tsunamin Tempelskolan i Rawai. 

I år (2007) har man byggt en 150 meter lång betongbrygga ut från Rawai Beach, vilket förenklar start av båtturer härifrån. Dessutom kan man nu ta sig ett svalkande dopp här ute:

En dag med gassande sol gick jag ut på piren för att ta mig ett dopp i rådande högvatten. På vägen ut passerade jag de två fiskarna Manun och Lon:

De hade ännu inte fått något napp, så jag sa 'chok di', som betyder 'lycka till' och gick ut för mitt dopp ute på piren. Efter någon halvtimme återvände jag och såg hur de drog upp den ena fisken efter den andra. En hel frigolitlåda var nu full med fisk av typ 'spotted halfbeak':

En pigg cylindrisk fisk ca 35 cm lång:

Manun och Lon tyckte det var min förtjänst - jag hade ju önskat dem lycka till. Så de gav mig 4 stycken, som jag tog med mig till Eightfold Restaurant i Kata, där de stekte den med vitlök och peppar. Det blev en läcker måltid jag sent skall glömma.

Det gamla vackra banjanträdet har dock lidit en del skador, som jag hoppas det ska överleva:

Öster ut (till vänster i bilden ovan) finns en en by Chao Leh - Sea Gypsies Village. Här finner man en folkgrupp - kallad moken - som inte smält ihop med den övriga befolkningen. Man tror att de ursprungligen kom från ögrupperna Nikobarerna och Andamanerna. De har tidigare levt som nomader. De utgör ett stort socialt problem i Phuket då de uteslutande lever på fiske, som har sin lågsäsong under sommarmånaderna. Under denna period gör sig många skuldsatta hos ockrare, som tar hutlösa räntor och som driver in skulderna med våld och tortyr. 

I ett samtal med dåvarande borgmästare i Phuket år 2005 råkade jag nämna en uppgift jag fått att många barn här inte fanns med i folkräkningen och därför hamnade 'utanför'. Han blev mycket upprörd över mitt antagande och påstod att så ej var fallet. Efter ytterligare forskning har jag dock erfarit att många föräldrar i Chao Leh struntar i att anmäla sina barn därför att de inte har tilltro till myndigheterna.

Myndigheterna gör dock många försök här med skuldsanering och sanitär rådgivning, men problemen är stora. Ett är att många moken talar inte Thailändska. De har ett språk som förefaller vara besläktat med malaysiska och indonesiska och inte finns i skriven form.

Tillbaka till huvudsidan    Föregående sida    Nästa sida