Bland de turister som man
finner i Phuket dominerar svenskarna - det har blivit vårt paradis. Man kan
knappast undvika att göra nya bekantskaper från sitt eget land om man ligger
på badstranden eller vid hotellets pool.
Vi har haft ett svenskt generalkonsulat
i Phuket senast bemannat av Christina C. Palm, men i november 2007 beslöt vår
regering att dra in detta från och med 2008:
För många år sedan var jag
på jakt efter en liten Buddha-amulett i brons - en alldeles speciell:
Denna lilla klenod har ett
litet hjärta som slår när man skakar på den. Ingjutet finns nämligen en
liten bronskula. Viktigt kändes det också att den högra handen som vilar på knäet
pekar ner mot jorden. Buddha sade nämligen i det ögonblick då han fick
den stora uppenbarelsen: 'Jag tar jorden till mitt vittne'.
Jag sökte förgäves i alla möjliga små affärer i Patong
och hamnade slutligen hos en juvelerare, som heller inte hade vad jag sökte.
Men så hörde jag en röst bakom mig som sade på svenska: 'Den finner du inte
i dessa omgivningar, men jag ska visa dig var'. Det var min första kontakt med Sune. Vi bestämde träff nästa dag på Karon Beach varvid han förde mig till
Papa Beck på en liten tvärgata till Patak Road East i Karon. Papa Beck är
skräddare och samlare av Buddha-amuletter:
Här med sin son Kao t.v. och
medhjälparen Hasse t.h. Hasse har varit i Sverige några månader och där
antagit detta exotiska namn.
Nåväl, när jag nu träffade
Papa Beck fick jag också se hans samling av Buddha-amuletter och nästan
ögonblickligen fastnade blicken på vad jag sökt i flera dagar - fullträff.
Jag fick köpa klenoden för 300 Bath (60 kr), vilket jag tyckte var som hittat.
För att nu återgå till Sune:
Han är en marknadsförare av rang, som yrke i Sverige och som personlighet var
han än hamnar. När han vistas i Thailand har han gett sig sjutton på att
lära sig det svåra språket här och lyckats ganska bra. Även jag försöker
lära mig men kan nog inte skryta med fler än 300 ord, medan Sune troligen
behärskar 400 (han får väl rätta mig om jag har fel). Se dock föregående kapitel.
Sune är en mångsidig
man han kan inte beskyllas för att vara blyg: finns det levande musik på en
restaurang då kan man vara säker på att rätt som det är få se Sune uppe
bland de uppträdande och sjunga:
Här tillsammans med Aye på
Chili and Shell sjungande 'I'm doing it my way' riktigt bra.
Sune har också en intressant
kusin - Roland. Roland har verkligen fallit för den thailändska skönheten och
lever numera vildmarksliv (enligt hörsägen). Han ses här tillsammans med
Sune, Noi och hennes systrar och ett systerbarn:
Roland är som sagt en mycket
intressant person. Han och hans flickvän och blivande hustru Sandi, som jag träffade
nu i september 2005, har båda funnit den stora kärleken:
Sandi och Roland ska bosätta
sig i Phuket men sommartid bo i Hamburgsund där dom har ett hus. I Thailand
kommer de att delvis livnära sig på gummiplantage nära Malaysias gräns.
För några år sedan övertalade
Roland och Sandi mig att jag skulle skoja med Karin och färga mitt hår svart
och sent på natten smyga in och lägga mig i sängen bredvid henne. Det var nu
Sandi som förvandlade mig. Tala om den överraskning, som skulle komma på
morgonen när Karin vaknar och ser en mörkhårig man i sängen. Nu blev det
inte riktigt så, för när jag kom hem, satt hon och läste en bok och blev
visserligen överraskad men också riktigt arg. Det där var inte roligt alls
tyckte hon. Vi fick dras med detta tills nytt hår växte ut. Själv tycker jag
nog att det var ganska lustigt och när vi kom hem till Sverige väckte
fenomenet blandade känslor.
Jag hoppas kunna återkomma med
mera om Roland, som är en mycket intressant person. Det sägs att han nu bor
någonstans i närheten av Rawai Beach.
Jag har i kapitlet om Karon
Beach nämnt det svenska paret IngMari och Pelle Selg, som startat verksamhet i JT
House - guest house och restaurang - på Karon beach. Då jag var där i
november 2004 var upprustningen i full gång. IngMari har nu övergivit JT House
och startat Solidarity Guesthouse inne på Karon Plaza. Se Karon
Beach.
En färgstark svenska är Cathy
Khattipanya - eller är hon en thailändska?:
Hon är - som hon säger själv
en Emigrerad tös från Malmö till Phuket. Bor här med sin underbara
sambo och sin lilla knasiga Beagelvalp Lucky. Flyttade till Sverige som 8-åring
och har bott där i cirka 14 år sammanlagt. Pratar dock fortfarande Thailändska
och givetvis Svenska. Cathy är redaktör för en lika ärtig tidning - Phuket-gajden,
som har utgetts sedan början av 2007.
I september 2008 då jag tog
mig en avkylare på piren i Rawai Beach träffade jag Börje Gustafsson:
Börje är från Lindome i
Göteborg men bor sedan 9 år tillbaks tillsammans med sin thailandska sambo
Pajong Pardith (Meg) i Rawai Beach. Han träffar ofta hennes familj som bor i
Kathu mellan Patong och Phuket Town. Medan vi pratades vid kom Meg med dagens
fiskfångst ute på piren. Batteriet i min kamera strejkade plötsligt så den
bilden blev aldrig till tyvärr.
I kapitlet om det svenska
barnhemmet i Muang Mai har jag berättat om det svenska paret Susanne
Jansson och Hans Forsell, som nu är ansvariga för hemmet. Vi besöker alltid
detta hem då vi kommer till Phuket. I år 2005 i november träffade vi där
Martin Florén - bror till Maria Florén, som tillsammans med sin man Narin
grundat hemmet. Martin bor en km från barnhemmet och ägnar sig åt byggnation
av en by där:
Efter detta möte tog Sussi och
Hans (ansvariga för barnhemmet) mig och Karin i sin bil upp till Pangnga och
djupt in i regnskogarna. Det var en skön upplevelse, som vi sent ska glömma. I
Pangnga stad åt vi lunch på en restaurang där varje bord var försett med en
elektrisk grill och kokplatta. På den heta grillen lade vi diverse gott
kryddade köttstycken, som vi hämtade på ett bord och på kokplattan ställdes
en kastrull med buljong där diverse grönsaker lades i. Det hela blev en
angenäm anrättning. På bilden Hasse och Sussi:
Carina
Dillenbeck kommer från Lidingö och jobbar nu (2006) som volontär på Openmind
Houses i Nongkhai i Thailand. Nong Khai ligger nära gränsen till Laos 1200
km från Phuket. Det var Carinas ursprungliga avsikt att finna ett
volontärsjobb i Phuket, men planerna ändrades. Men jag hade redan förberett
en plats på denna website och välkomnar hennes resedagbok:
Har sitter jag i 30 graders varme och kan inte riktigt fatta att jag ar
har!! Resan hit gick relativt smartfritt (bortsett fran det vanliga;
oskona flygstolar, halvtaskig mat och trasmak i baken) Nar jag kom till
flyplatsen i Udon Thani dar den narmaste flyplatsen ligger blev jag genast
erbjuden en buss till Nong Khai for 150 Bt, det lat ju bra tankte jag,
dessutom sa de att de skulle slappa av mig pa the Thai-Lao Hotel dar jag
skulle bli hamtad av organisationen. Bra! Sa vi brummade ivag i 130 km/h
och efter en dryg halvtimme blev jag avslappt vi nagot som sag ut som en
granskontroll. Ar det har verkligen the Thai-Lao Hotel fragade jag
busschaufforen. Yes yes, sa han och sag valdigt nojd och glad ut. Jaha
tankte jag och visade passet som alla andra. Efter en stunds vantan och
forvirring kom det dock fram att jag hade blivit kord till the Thai-Lao
BORDER, och hade dessutom lamnat Thailand och kommit in i Laos!! Sa min
forsta resa till Thailand varade i ca 5 timmar! Haha! Granskillarna blev
nagot forvirrade nar jag plotsligt ville tillbaka till Thailand igen och
fattade ingenting. Men da satte jag pa mig en lite sorgsen och radd min
och tvingade till och med fram en liten tar sa ordnade det sig snart! En
kort fard med tuk-tuk och jag kom antligen fram till det riktiga Thai-Lao
HOTEL! Puh! Vid det laget var jag ganska trott....
Men nu ar ni nog nyfikna pa hur det ar har! Den har helgen ar det jag, en
svensk tjej som heter Anna och en brittisk tjej som heter Ruth som ar nya.
Vi bor i Openmind-husen i Nong Khai och jag maste saga att det ar inte det
Thailandska turistparadiset jag kommit till for er som tror det! Vi har
vanlig thailandsk standard har vilket innebar en stenhard madrass direkt
pa golvet, toan ar ett hal i golvet osv. Men vi har faktiskt dusch med
varmvatten! Ja inte for att man vill duscha varmt men anda...=P
Under natten fick jag inte myket somn pga att madrassen som sagt var
stenhard och vid ca halv fyra borjade det sporegna, alltsa fullkomligen
vraka ner, och kl halv 6 vaknade tuppen och borjade gala typ var tionde
sekund... men man vanjer sig nog!
Imorse nar jag vaknade och skulle ga ut hittade jag en rolig liten
overraskning i min sko, namligen en groda som hade bosatt sig dar under
natten! Snacka om att jag blev radd!! Haha sa nu kommer jag alltid att
dubbelkolla skorna iaf!
Under dagen har vi haft utbildning i Thailandska, Thai kultur och gatt
igenom hur vi ska lara ut engelska pa skolorna. Det var verkligen en
givande dag. Dessutom har jag fatt veta att Aidshemmet dar jag ska vara nu
de forsta 2 vekorna har en jattebra hemsida pa engelska om ni vill titta: www.sarnelli.org.
Nu ska vi snart ut och ata middag (hoppas jag, thailandare har inte sa
brattom nar det galler halla tider...)
Hor av mig snart igen!
Massa kramar
Carina
För vidare läsning av Carinas
öden och äventyr hänvisas du till hennes resdagbok.